Konsten att lura ett rådjur

Egentligen har jag slutat med tulpaner. De har bara blivit uppätna och då blir jag så arg så det är inte bra för blodtrycket. Jag har använt oasiskuddar indränkta med en gegga bestående av blodmjöl och amoniak. Det luktar pest och pyton och fungerar ganska bra. Problemet är att skatorna tycker att det här är gottigottgott och hugger glatt in på kuddarna. Det har jag löst genom att vira lite finmaskigt nät runt dem, kuddarna alltså, inte skatorna! Sånt nät som man använder i hängrännor för att inte löven ska stoppa till det. Det är alltså lite pyssel med det här. Nästa hake är att när det har regnat, eller snöat för den delen, så måste de små kuddarna dränkas in i äckelpäckelsmet igen.

Nu har jag av en slump kommit på lösningen! Enkel och  miljövänlig. Sätt tulpanlökarna under en taggig rosbuske. En rådjursnos är nämligen väldigt känslig, den sticker man inte in var som helst även om en smaskig tulpan lockar.

 

Visst är den fin? En av årets fyra tulpaner... Längst ner till höger skymtar en äckelkudde men det är rosens förtjänst att tulpanen klarat sig.

 

Efter tre dagars oavbrutet regn var det riktigt skönt att göra ett ryck med maskrosrensning idag. Det finns hur mycket som helst. Vår tomt gränsar till en allmänning som är rena maskrosplantagen. Av någon outgrundlig anledning klipps den aldrig innan maskrosorna har blommat och gått i frö. Vinden blåser nästan alltid mot oss... Jag jobbade på riktigt bra och har nu ungefär en skottkärra full med maskrosor och lite annat ogräs. Frågan är bara var jag ska göra av renset? Jag har ingen lust att lägga det i komposten. Det är inte riktigt det kretsloppet jag har tänkt mig. Åter allmänningen med tack för lånet?? Tips någon?